Hej då gammelmorfar
Idag har vi varit på sjukhuset och sagt farväl till gammelmorfar, alltså pappas morfar. Han somnade in för sista gången idag 14.20 efter att ha varit sjuk ett tag. Hela familjen var där och alla är så klart ledsna över att han gått bort, men samtidigt är det skönt att veta att han inte har ont längre.
Nu sitter han nog och samtalar med min gammelfarfar nånstans om ditten och datten, sånt som är viktigt och oviktigt. Kanske berättar han nåt om mig?
Jag är glad att jag hann träffa honom, för det hann jag inte med gammelfarfar (mammas farfar), det finns bilder på honom och mig.
Men jag tänker på både gammelmormor och gammelfarmor. De saknar sina gubbar så mycket båda två, fast de säger att de blir lite gladare när de får se mig. Det är ju alltid något.
Jag får se till så att mamma och pappa skickar både brev och foton till dem båda så snart det bara går.
Ikväll tände mamma ett ljus för gammelmorfar när vi kom hem. Det är nämligen en tradition i vår familj att vi har ett ljus som brinner så många dagar som man känner att man vill sörja och behöver va ledsen. Det känns fint tycker jag. Tror pappa blev rörd och glad när mamma kom med ljuset.
Vi ses i Nangijala...
