marsvinsbror

Idag var mamma, jag, Ernst och Valdemar på Blå Stjärnan för seniorkontroll av marsvinen. Inget kontigt med det. Personalen tyckte det var bra att vi kom innan det blev några problem med de små.
Allt började som väntat med en rodeo-Ernst som gjorde allt för att komma undan doktor Bo's vana händer. Han ville absolut inte bli undersökt, men var så illa tvungen. Allt gick bra, men doktor Bo tyckte att Ernst gott kunde banta en si så där 100g eller nåt. Inget lördagsgodis i fortsättningen alltså!

Sen hände det som inte fick hända. När Valdemar blev undersökt kände doktor Bo en knöl i hans mage. En stor! Det blev rakning av magen och iväg till ultaljudsundersökning. Där var det en annan doktor som skötte maskinen och han bara skakade på huvudet....
Lilla Valdemar hade en stor och elak tumör i nedre delen av magen som spretade åt alla möjliga tänkbara håll. Stackars!
Som tur är verkade han inte ha ont av den, ännu vill säga.

Doktor Bo berättade att det bara kunde gå åt ett håll och att en operation tyvärr var utesluten när tumören var så stor och Valdemar till åren. Gemensamt bestämde vi att Valdemar skulle få somna in innan han fick ont och började lida. Det är ju det som är nackdelen med såna där små, de kan inte riktigt tala om när de har ont och inte mår bra.
Mamma hade honom i knät en stund och grät en skvätt. Sen fick han somna i lugn och ro. Det var fint!
Vi tog med honom hem och begravde honom brevid kaninen Skrutt i mormors trädgård. Sen började marsvinsänglarna gråta och deras tårar faller fortfarande på vårt fönsterbläck.



Söta fina Valdemar!

Stackars Ernst förstod nog inte vad som hände. Han har inte sagt ett pip sen Valdemar somnade. Han bara sitter tyst i buren och är ledsen. Imorgon ska mamma antingen försöka hitta en ny kompis till honom eller så får han flytta till ett omplaceringshem där det finns andra marsvin. Mamma och pappa har olika åsikter om vad som ska göras...