Otur
Jag har sån otur med mitt barnkalas! Förra helgen fick vi ställa in det för att mamma blev magsjuk och vi ville ju givetvis inte att någon gäst skulle bli smittad. Då bestämde vi att det skulle bli kalas en vecka senare, men då blev det istället snöstorm och gästerna (och vi med för den delen) blev insnöade. Typiskt! Undrar just när det kan tänkas bli kalas egentligen?
Nästa lördag är vi bortbjudna så då blir det nog inte, men kanske. Vi får se om vi hinner med både och.
Annars så är allt sig likt här hemma. Mitt hår växer som bara den så mamma ska försöka klippa mig lite igen nån dag, men hon vill ha hjälp av pappa då. Han är väl ingen frisör heller? Fast det är ju inte mamma heller... Hon klipper mig med en gammal papperssax för hon är så rädd att hon ska klippa mig i öronen omhon har en för vass sax. Inte så konstigt att hon tror det förresten, för jag vill inte sitta still utan vänder mig hela tiden om för att försöka se vad hon gör egentligen.
Mormors kommentar efter förra klipningen var att den såg något hemmagjord ut. Ja det är klart, det var den ju också! Konstigt sagt.
Hur som helst är det skönt när inte luggen faller ner i ögonen hela tiden.
Idag var vi och hälsade på kusin W och hans mamma å pappa. Han verkade lite avundsjuk på mitt hår för han har tappat allt sitt. Han försökte dra i det, men eftersom han varken kan krypa eller gå kom jag lätt undan. Då blev han arg och skrek jättehögt. Då fick han gå och lägga sig. Haha!
Fast sen blev han jätteledsen inne i sin säng så jag följde efter hans mamma in på hans rum för att se hur det var fatt med honom. Men hans mamma såg mig inte så när W hade lugnat sig gick hon ut och stängde dörren när jag var kvar inne i det mörka rummet! Fy så hemskt! Då kom det tårar och jag fick trösta mig lite hos pappa. Sen passade jag mig noga för att gå in där igen, men jag kikade in genom dörren lite i smyg några gånger.
