marsvinsbror

Igår var vi i Karlstad på gammelfarfars begravning. Det tog fyra timmar att åka enkel väg och jag var så duktig hela tiden. På vägen dit sov jag nästan hela tiden, vaknade bara när vi skulle fika och då passade jag också på ett äta lite.

Väl framme så var jag vaken under cermonin. Då grät jag visserligen en skvätt, men de gjorde de flesta andra också så det gjorde nog ingenting. Prästen hade väldigt fina saker att säga om gammelfarfar och musiken som spelades var så vacker.

Efteråt bjöds det på middag på en herrgård. Mamma sa att det var typisk "farmor"-mat, lax med potatis. Fast jag åt ju givetvis egen mat, på flaska. Jag fick sitta hon flera olika människor som jag aldrig hade träffat tidigare, men jag gillade dem allihop och försökte göra dem lite gladare genom att le och vifta som bara jag kan. Jag tror det fungerade för minst två av dem vill komma och hälsa på mig till sommaren. Så klart sa jag att de var varmt välkomna.

Efter ett besök hemma hos gammelfarmor, lite mer mat och en ny blöja var det dags att dra sig hemåt igen. Jag somnade nästan med en gång och ville helst inte vakna när det var dags för fika, igen. Ibland tycker jag att vuxna människor inte gör annat än fikar...

När vi kom hem fick jag bada av mig resdammet, inte för att jag var speciellt dammig, snarare dreglig med en och annan spyfläck på kläderna, men ändå. Det var verkligen skönt att flyta runt en stund i baljan efter att ha suttit i bilstolen så många timmar.
Man skulle kunna tro att jag skulle ha svårt att somna igen efter att ha sovitså många timmar i bilen, men icke. Det var så härligt att sträcka ut sig i sin egen säng, nå väl, mamma och pappas säng, att jag somnade nästan med en gång.
Mamma och pappa var så stolta över mig för att jag skött mig så bra. Vad hade de egentligen väntat sig? Jag är ju trots allt en extraordinär bebis!